TinaSjostedt

Checklista:

Cigg
Nässpray
Mobil
Glasögon

Typ i den ordningen.

Tillägg: det är politisk konferens.

Hujeda mig.
Har massor av uppdrag och hinner inte blogga.
Och dessutom ganska mycket politiska aktiviteter!

Nu har jag deadline till Året Runt, så jag måste fortsätta:) Och veckan som kommer blir i samma spår och till helgen blir det dessutom konferens i Lundsbrunn. Tjo!

PS. Årets första riktiga snö har kommit.
Om det tycker jag inte.

av året har nu gått.

Bara så att ni vet...

Så nu står björken här på utslagning.

Vi pratar campingbilder.

Men i år slipper vi förhoppningsvis stalkers utanför huset.
Journalister som ringer.
Folk som ideligen smygfotograferar.
Hatbrev.
Kärleksbrev.

Så klart pratar vi om Sverkges Mästerkock.

ringt och gratulerat på födelsedagen.

Men vi har tydligen slutat med det...

Känns riktigt trist faktiskt.

Fast vi ska tydligen ringa när det är jämna födelsedagar.
Var 10:e år då?

att jag kommer att få skit för att jag tyckt till om hur mina vänner INTE agerade.

Det var inte bara jag som reagerade. Långt ifrån...
Men i vanlig ordning, bara jag som inte kan hålla truten.
I det här fallet var det värt det.



När ett barn dör, brister hjärtat...totalt.

Om man skulle ta och skriva en bestseller?

när man har förväntningar på andra.

Jag måste sluta med det. Att ha förväntningar. På andra alltså.

Varför inbillar man sig att ens vänner ska bete sig som man själv skulle göra i olika situatoner?
Varför tror man att man ska bli medbjuden på "familjemiddag" med familjen...?
Varför förväntar man sig att andra ska behandla sina nära och kära och barn och barnbarn lika?
Varför tror man liksom att en arbetsgivare ska uppskatta sin personal?

Idiotiskt.
Folk är olika. Och har olika beteenden och olika mycket empati. Känner olika kärlek inför individer.
Ingen är lika.

En obekväm och ganska smärtsam sanning.

Men den dagen JAG är orättvis, eller rent av elak, vill jag gärna att någon talar om det för mig!

Förr, när barnen var små brukade vi alla mammor ha dammiddag.
Det var trevligt, då.

I höstas dog ett av barnen.
Många i dammiddaggänget brydde sig inte ett dugg.
Vissa skickade inte ens en blomma till mamman. Än mindre till begravningen.
Möjligen en tanke.
Men vad är en tanke om man jämför med en handling? När ett barn dött?

Nu tycker en del att det skulle vara trevligt att träffas igen.

Men om det inte var viktigt att samlas som stöd för mamman som mist sitt barn, på begravningen, så undrar jag varför vi ska träffas nu?

Jag tappade fan tron på mänskligheten, den dagen.

Makens påkostade, fantastiska julklapp
är uppäten.
Ni vet, tacken för ett helt års arbete, när man ställer upp 24/7. Med tidsfrist på tio minuter.

Så, man kan säga att hunden antagligen njutit i natt...

Det kom inte ens ett Merci ifrån henne, bara en rap...

på "jullovet".

Snart återgår allt till vanliga rutiner...känns lite bra så att man själv kommer upp i tid på morgonen.
Inte för att jag är sjusovare...men jag kan erkänna att jag INTE varit uppe med tuppen sen jul.

Kuckelikuuuuu!!

Jodå, campingmat, personprofil, alternatvmedicinsk behandling, miljöprogram, turism mm står på schemat.

Och här sitter jag och bloggar...
Ni fattar.

skriva det där synopsiset om rostskydd av traktorer.

Men hur i hela friden ska jag hinna skriva det jobbet om det blir sålt?




Här är lite fullt upp med andra saker...

Äldsta dottern befinner sig utomlands på jobb.

Alldeles för länge.